I november 2018 slog en dröm in. Vi hade köpt vårt första hus! Och inte vilket hus som helst: En halvt fallfärdig skola från 1896 som stått öde sedan den lades ner någon gång i mitten på 1900-talet. Trycker du här finns före- och efterbilder på utsidan. Hänglåset på dörrarna låstes upp och vi gick in genom den västra verandan, in till det som idag är vår groventré där vi går in och ut varje dag *nyper mig i armen*. Det som möter oss är ett bågnande tak och ett väldigt blött golv. Vi står i det gamla kapprummet som senare kommer att bli hall och tvättstuga. Rummet längst in är numera badrum. Då materialrum, kontor och bibliotek. Känner ni igen er? Den lilla dörren in till storskolebarnens sal finns fortfarande kvar. En sal som numera är kök. Bakom den främre väggen fanns ett blindfönster och till höger har vi satt in en vacker pardörr som leder ut till uteplatsen. Under detta tak rymmer sig en himla himla massa inkapslat vatten som skulle börja regna ner när vi plockade bort masoniten. Men det visste vi inte då! Genom dörren till vänster kommer man in genom vår andra entré. Liten och mörk, många av fönsterna och dörrarna är förspikade. Ännu mörkare är det inne i småskolebarnens sal. För här har det fötts upp chinchillor! Hua! Nu är det vårt vardagsrum. Ett par dagar senare skulle vi plocka bort isoleringen mellan rutorna och få se salen i dagsljus för första gången! Går man tillbaka till hallen igen så kan man komma upp på vinden. Här finns en lärarinnebostad med ett litet kök. Och ett sovrum! Och vind, mycket vind. Fint ändå! 150 chinchillaburar! I denna delen har det tidigare funnits ännu en lägenhet. Pass opp för sista rummet i huset: gympasalen! Här finns numera fyra rum för vi har satt upp väggar mellan pelarna. Biblioteket i den högra delen, känner ni igen er? Avslutar med en fin bild från hallen innan vi åkte hem igen och kände oss mycket nöjda över huset som precis blivit vårt!
