Ett stycke önskeinlägg kommer lastat! Denna gång tänkte jag försöka mig på att förklara den lilla historien om vårt nästan fyra meter långa matbord! Historien börjar egentligen för en himla massa år sedan. Det är nämligen min pappa som varit i farten igen. Som så många gånger tar han tillvara på saker som rivs och slängs i renoveringar. <3 Och just denna gång handlade det om skräp från Katolska kyrkan i Kalmar. Närmare bestämt altarringen! 14 stycken svarvade minipelare har legat på ett loft hemma hos mamma och pappa i säkert 20 år, och som jag klurat vad vi ska använda dem till! De var inte speciellt höga så att de skulle bli bordsben var inte helt givet. Det hela slutade med att vi fick använda 1,2 pelare för att få ett tillräckligt långt ben. Vi borrade igenom de olika delarna och satte ihop dem genom att "trä" dem på en rundstav. Den översta mer fyrkantiga delen är en del av själva konstruktionen i bordet. Det är helt enkelt en kloss som gjorde att vi kan sammanfoga de olika delarna med varandra. Och så här ser det ut underifrån! Bordet består bara av 4 ben, 4 reglar och en bordsskiva. Vi hade förberett två extra ben men det behövdes inte... I och med ordentliga dimensioner i ramen runt och en stavlimmad bordsskiva blir det i stort sett självbärande. Bordsskivan beställde vi samtidigt som bänkskivorna i köket. Vi lät Snickarjocke i Nybro göra dem, och vi är så nöjda! Den består av 4 cm tjocka furuplank som de satt ihop. Som vi sedan fräste en liten profil med en handöverfräs från Makita! Fick en fråga om det är värt att investera i en sådan. Och det skulle det säkert kunna vara. Vi har använt den supermycket! Men vi har haft lyxen att kunna låna en. Superkul manick! Och någon undrade över hörnen, de är inte svåra att få till! Bordsskivan är sedan behandlad på samma vis som köksbänken (och golven, bara färre lager där): 3 lager fernissa, pigmenterad med bränd umbra, bensvart och ombre naturelle. Supertålig! Underredet målades in i överbliven färg från badrummen. Jag hade gärna behållt dem som de var med patina och allt, men i och med lite pusslande med nytt och obehandlat trä kände vi att vi var tvungna att måla in allt i en enhetlig färg. Gjorde dock inte mer än en noggrann rengöring på pelarna så min förhoppning är att färgen kanske kan tänka sig att nötas bort på sina ställen igen ganska snart. Och det var nog allt tror jag? Jag hoppas att detta bord kommer bli fullt att skråmor och glimtar av liv, och att det får leva här i skolan länge länge. Är det något mer ni undrar så är det bara att fråga, antingen på min instagram eller här bland kommentarerna. Trevlig kväll!
